mhagby.blogg.se

Jag är skadad. Det var en av de kända Hawaii-vågorna som skadade mig. På sunset beach!! (Inte en enda amerikan jag frågat har någonsin sett sunset beach (serien)). Jag ska berätta hur det gick till eftersom ni är så nyfikna..

 

Idag hade vi Wahiawa Outreach, då vi hjälper till i samhället. Vi åkte till North Shore och skulle hjälpa någon kyrka där med deras ogräs. Jag kan säga såhär, pappa skulle vara väldigt ledsen om våran trädgård var fylld av sånt här ogräs!! Tror det kallades Californian grass eller nåt. Två meter högt, gav dig papercuts och hade små små fjun som satte sig på huden och kliade!! Såg ut ungefär som vass. Så där högg vi och grävde upp rötter i timmar tills vi blev klara. Puh! Så vi gick över vägen till sunset beach där vi bara skulle ta oss ett litet dopp innan vi skulle åka tillbaka. Jag glömde dels kameran i bilen, och sen när jag skulle gå i vattnet (det var RIKTIGT höga vågor vid stranden) kom det precis en våg som fällde mig. Bara sådär. Den kom från snedden och mitt knä vek väl sig på något konstigt vis. Men fina Milo och Sayler höll fast mig så jag inte åkte ut i vattnet. (Det låter helt allvarligt men det var det inte!) Våran ledare kom springande och bar mig till säker mark bort från vågorna. Hela tiden kämpade jag med att hålla bikinin på plats (lättare sagt än gjort, den var sjukt full med sand!! (värre än i Barcelona när vi låg vid stranden och åkte fram och tillbaka med vågorna Emelie)). 

Jag kunde böja och allting så inget brutet eller ens sprucket skulle jag tro! Men det kändes värre nu på kvällen, så jag tog lite Amerikanska orangea tabletter, och hoppas på att det lägger sig till imorgon!

 

Nog om mig och mina små bekymmer! 

 

I morse hade första tjejen sitt testamony. Det är något alla ska ha, en 40 minuter lång redovisning om sitt liv ungefär. Jag blev väldigt påverkad och ledsen av det hon berättade. Hon hade hållt på med mycket droger, jobbat som strippa, och gjort mycket skit helt enkelt. Och genom allt såg man ändå hennes starka tro som aldrig riktigt försvann. När hon försökte ta livet av sig sa Gud, ja gör det. Döda ditt kött och lev för mig. Hon hörde honom när hon var på botten. Det var konstigt att se denna tjej som verkar så glad hela tiden berätta om ett liv man aldrig kan förstå, och om all den ilska som hon känt och om hur den försvann genom bön.

 

 

Jag blev ledsen efteråt, men jag hanterar allting fel. Folk som går igenom sånt behöver inte att man är ledsen för deras skull. Inte när de kommit så långt som hon har i alla fall. De behöver starka, positiva och uppmuntrande personer. Jag tror inte jag ska jobba med såna som levt ett tufft liv. Jag är för överkänslig för att kunna stötta dom. Och har haft ett för bra liv för att kunna förstå dom.

 

Vi hade möte på kvällen med folk från ställen omkring där vi bor. Väldigt bra möte och om att öppna sitt hjärta. Det är det jag tror att jag inte gör till fullo. Det är fortfarande något som hindrar mig och jag skulle tro att det är känslan av att inte vara bra nog. Att jag inte är "den" personen som kan höra Gud, eller liknande. Den tanken ska jobbas bort! Jesus dog av den orsaken eller hur!? Att vi ska kunna ha en relation till Gud som till föräldrar. Jag gillar att krypa upp hos mamma och pappa. Jag ska bara försöka våga krypa upp hos Gud.

 

Peace

Sååå, Rebecka ville veta min adress så att hon kan skicka vackra brev till mig, och då ska hon få det! Anledningen till att jag skriver det här är för att jag ÄÄÄLSKAR att få brev! Så alla som känner sig manade är mer än välkomna att skicka fina brev till mig :D

 

Madeleine Hagby

64 Ohai Street 

Wahiawa, Hawaii 96786

 

Vidare till dagen som gått. Började med quiet time som varje morgon. Inget speciellt hände, så jag gick runt ute på gatan och sjöng lite och bad. Det var rätt mysigt. Därefter träffades vi i våra smågrupper, den består av fem tjejer och en ledare. Vi gick till McDonalds, pratade om veckan som gått, förväntningar och sånt och bad tillsammans för det. Det var väldigt härligt, jag har känt mig lite ensam och som att jag kanske inte kommer utvecklas och växa i min relation till Gud så som jag har hoppats. Men hallå. Det har gått fem dagar!! Haha.

Sen hade vi International prayer, två från klassen hade hand om det, och vi bad för Libyen som fått en ny ledare och som behöver komma tillrätta! 

Därefter lektion med Cindy, fortsättning från igår, Justification och Santification. Om att vi hela livet strävar efter att nå helgedom ungefär, och om att varje dag göra valet att följa och älska Jesus. Att ständigt trycka på sin bekvämlighet och göra det som är lite obekvämt för att följa Jesus, när det blivit bekämt ska man trycka ännu lite mer. Och faktiskt hålla på så hela livet. Just nu känns det svårt. Särskilt när man ser vad det betyder för de som är här. För dem betyder det att flytta hit, köpa byggnader som varit strippklubbar osv, och be varje månad för att kunna betala hyran. Men det behöver det ju inte betyda för alla! För mig kan det betyda att gå fram och prata med folk jag inte känner på Feeding the Hungry. Som jag faktisk gjorde typ tre gånger igår!! Haha, ja, lite stolt. 

Direkt efter lektionen hade vi en till lektion med två ledare som heter Rahel och Andy, om ledarskap. Om hur 10% (som ett isberg) är dina färdigheter, och 90% är din karaktär. Så det är karaktären som i stort sätt får dig att antingen lyckas, eller misslyckas som ledare. Jag vet inte om ni förstår något av det jag skriver, men men.. 

 

Jag åkte buss idag för första gången på Oahu! Till Wallmart, där köpte jag två anteckningsblock att skriva i på lektionerna bland annat (Emelie känn kärleken till anteckningsblock och förstå min lycka just nu!). En gäng tjejer kom senare med bil och åt frozen yoghurt (Emelie igen, Barcelona-feeling!!) Väldigt gott! För er som inte vet vad det är så är det frusen yoghurt, det fanns minst 20 olika smaker att välja på, men jag tror original är godast ändå, så man trycker ut det i en bägare, sedan fyller man på med topping, finns väldigt många valmöjligheter, så som frukter, m&m, müsli osv osv. Sedan väger man det, betalar och njuter!! 

Vi åkte med i bilen tillbaka, på flaket, sån underbar känsla bara kom över mig, och jag kände lycka! Det var en härlig tur tillbaka! 

Nu ska jag ner till the coffe bar och lyssna på något punkband eller något!

 

Kärlek!

 

Imorse under quiet time, försökte jag "meditera".... gick inte så bra, så det slutade med att jag bara skrev upp vad jag hade för mål för denna resan och bad. Sedan hade vi våran första lektion med Cindy. Hon var väldigt bra! Men när hon läste bibeltexter var det svårt. Jag har bara en svensk bibel än så länge, och man fattar inte riktigt alla orden. Men så länge man fattar poängen så tror jag det funkar. Efter det delades vi upp i två grupper, där jag hamnade i Team Uncles. Vi åkte till en annan stad, där vi skulle vara med på våran första Feeding the Hungry dag. Det var spännande! Det började med att det kom lastbilar med lite mellanrum med mat, dryck, frukt, grönsaker m.m som vi packade upp. Emellanåt skickade dom ut oss till att prata med alla folk som satt och väntade på att få mat. Det var nervöst och lite tafatt i början, men det gick helt okej tillslut.. Det var riktigt goa människor som jag fick pratat med i alla fall! 

När allt hade anlänt ställde vi oss på olika stationer, jag hade hand om att dela ut päron och meloner. Det fanns många som försökte ta mer än dom fick, vilket är förståeligt, så det var jobbigt att behöva säga nej. Men jag antar att man lär sig. De hade ett väldigt bra system. Först registrerade man sig och fick en lapp med en bokstav på (A-Z). Sedan drog två tjejer lott om vilken ordning de fick gå i. På så sätt spelade det ingen roll om man suttit där hela dagen eller inte. Förresten kom jag på så kanske det inte var så shysst ändå. Jag vet inte. Det gick rätt städat till i alla fall och det är ju huvudsaken. 

Väl hemma organiserade vi lite i köket och städade ordning. Vi är åtta tjejer i mitt rum, plus två till som vi delar kök och badrum med. 

Jag var på second hand idag också. Med tre tjejer från mitt rum, Milo, Saylor och Ashley. Väldigt goa tjejer!

 

Jag är förkyld.

Lite om vad som hänt de senaste dagarna. Sen får vi se hur ofta jag uppdaterar. Jag lovar inget! 

Detta vackra blomsterhalsband fick jag när jag anlände till flygplatsen i söndags!

 

Måndag:

Vi fick lite info om vad vi kommer göra osv, sen gick vi ut på stan i grupper och gjorde uppgifter så som att ta kort inuti en polisbil, på en leende busschaufför, krama random människor på stan m.m. Jag lyckades inte med några av de grejerna, men vi tog oss till den botaniska trädgården och tog kort på ett gäng kyrkor! 

(Sheree, Emily & Dan)

Sedan åkte vi till stranden. Dom har pick-up bilar, och folk sitter på flaken. Det är tillåtet på något konstigt vis. När vi kom fram badade vi, lekte lekar i lag och spelade volleyboll bland annat.

 

När vi kom tillbaka åkte vi till en väldigt stor affär som hette COSTCO. Allt därinne var STORT! Det fanns inga småpaket med något. Ville man ha nektariner t. ex. (jag ville ha en) så var man tvungen att köpa en hel kartong med nektariner.. Så det blev en ananas istället, och ett par tofflor. Det var ungefär som en ica maxi, men med större saker och tv-apparater, kameror och Allt!

 

Tisdag:

Fastade idag! Varje morgon har vi quiet time en timma. Denna morgon var det med Cindy, damen som tillsammans med sin man startade Surfing the Nations, hon pratade lite om hur tanken är bakom quiet time. Det var väldigt inspirerande. Hon sa bland annat att det inte är tid för att läsa bibeln, utan mer för att meditera, och försöka höra Gud. Det kommer bli svårt, men det är värt att försöka! Sen hade vi bibelstudie, lovsång och bön, massa info, och tillslut bröt vi fastan med ett grillparty!! 

På kvällen gick en stor gäng till en park i närheten med fotbollsplan, baseball, basket, skatepark och lekplats! 

Pratade med en kille som var från Florida. Han skulle bara vara med STN (Surfing the Nations) en vecka, för han bodde i Honolulu nu, som är huvudstaden på Oahu, där han levde som hemlös. Så han hade sålt allt han ägde hemma, och åkt hit för att be med/för och leva med de hemlösa i ungefär nio månader. Sedan tänkte han och hans bror starta något liknande STN i Florida. Han var grym och man blev verkligen glad över att det finns såna människor som verkligen följer Gud även när det handlar om att bo på gatan. 

 

Onsdag:

Klockan 6.30 träffades en gäng tjejer i ett hus som kallas Yamada där vi har samlingar, och, tro det eller ej, Träande!! Jag tränade! Det kallades Insanity och är tydligen populärt i USA. Det levde upp till sitt namn, var sjukt jobbigt! Men jag klarade det någorlunda..

Ännu mer info och lite lekar, sedan delades vi in i grupper som vi kommer vara i varje onsdag och lördag. Min grupp heter Nai'a's och betyder delfiner. Vi hade, och kommer ha tre veckor framåt, Wahiawa outreach. Då är man runt om i staden där vi bor och hjälper till med lite allt möjligt. Vi åkte till ett ålderdoms-daycare. Så de gamla är där på dagarna och gör aktiviteter och grejer, sen åker de hem igen. Chefen där var hur rolig som helst, och väldigt hängiven till Gud. Han berättade många berättelser, jag tror han nästan kom på berättelserna medan han berättade dom. Skum, men rolig! Sedan hängde vi lite med de gamla där, och därefter målade vi lite luckor och tvättade fönster. På kvällen gick jag och en tjej från Seattle som heter Milo (underbar tjej som jag gillar mycket) med killarna och spelade fotboll i parken. Vi fick välja lag. Det gillade jag inte, det blir så jobbigt att välja dom sista. Men men, det var roligt! Vi har ett café där vi bor, Surfers coffé shop eller vad det heter, där var det open mike night. Det var några riktigt duktiga som spelade och sjöng. Dom sjöng bl. a min favoritlåt just nu: Rivers and Roads.